Tack gode Gud att solen skiner idag. Ja, jag vet att det väntas regn, men NU är solen varm och härlig.
Idag är en speciell dag för oss i familjen, för idag är det 4 år sen min lillebror (då 36 år) fick sluta sina dagar. Ni som känner oss vet ju att det var helt naturligt att det skulle ske, men jag säger som vår lille son brukar säga lite då och då: Jag blev förvånad!
Min lillebror bar på en sjukdom som gjorde honom multihandikappad. Han fick "domen" som 6åring att han skulle leva tills han blev ca 13 år.
Tänk att få höra sånt som förälder.
Han fick 30 år till och det var ett härligt liv han fick, trots mycket tungt arbete för oss runt om kring och tufft för honom. Men han LEVDE sitt liv, han väntade inte på döden!
Kanske man skulle lära sej det av honom.
Lev här och nu - det är bara nuet som är garanterat, och nuet försvinner fort.
"Jag vet inte vad framtiden bär med sej,
men jag vet vem som bär min framtid!"
Fritt översatt från ett citat jag läst någonstans.
Jag vet att Gud bär min framtid och jag litar på honom.
Därför kan jag ju också känna tillit att det ska funka för oss, även om jag varit arbetslös sen den dagen brorsan fick komma till himmelen för 4 år sen, eftersom jag var hans assistent.
Har i dagarna fått ett legojobb där jag ska skapa smycken i makramé bla.
Hoppas också att jag kommer in på utbildningen IT-pedagoglinjen.
Livet går vidare trots allt jobbigt runt om kring.
När det jobbiga kommer över en, så tänk på det positiva runt dej! Det kan kännas som en livlina.
Tack alla mina vänner IRL och via nätet som finns här och gläder mej med underbara kommentarer och härliga bloggar som man kan drömma sej bort i.
3 kommentarer:
4 år har gått och han saknas mig fortfarande. Men det är som du skriver: Han levde sitt liv! Det är fortfarande konstigt att säga att man bara har ett syskon.
Vi har precis kommit in från en underbar promenad i Kronskogen här i Eskilstuna. Jag gick och barnen cyklade. Det var så vansinnigt vackert med solen som sken genom träden, vitsipporna som fyllde marken och fåglarna som tävlade vem som kunde sjunga högst! Tack gode Gud!
Fy så hemskt, det går inte att föreställa, men han sitter säkert i himlen och tittar ner på dig.
Kram Lotta
Många kramar! Nej livet är inte lätt alla gånger, men att leva det fullt ut är också få förunnat. De flesta av oss är så upptagna att fnotta runt att vi så ofta glömmer vad som finns framför näsan. Din bror verkar ha varit en som verkligen uppskattade sitt liv- de är ofta de som även lämnar ett levande minne efter sig!
Kram från Suss
Skicka en kommentar